Vi landade 00:15 i natt på Skavsta flygplats efter ett intensivt dygn i London.

Vi lyfte 13:10 på lördag eftermiddag från ett regntungt Nyköping med siktet inställt på Gatwick London. Med bara handbagage var vi snabbt på plats på tåget, Gatwick Express och bara efter 30 minuter ankom vi Victoria Station. En Black Taxi tog oss elegant via Hyde Park upp till Marble Arch och vårt hotell, Cumberland. Ett gigantiskt boutiquehotell med surrealistisk decor, parfymerad entré och flera restauranger i byggnaden. Hotellrummen är nyrenoverade och bekväma, men storleken på hotellet gör det mycket anonymt. Denna lördag hölls en bröllopsmottagning för ett muslimskt par. Hela hotellet var fyllt av kvinnor mer eller mindra täckta av burka, slöja eller sjal, män i svarta kostymer och mycket välklädda barn.

Min direkta reflektion är att det finns så många varianter på temat sjalar. Varianterna från de heltäckta kvinnorna där knappt ögonen synns, till de som bara täcker håret och i övrigt klär sig i västerländska kläder. Där emellan skira, ljusa eller kulörta slöjor med broderier och utsmyckningar till lager på lager av det svarta heltäckande tygskynkena som döljer allt som måste döljas. Noterade offta att under huvudskynkena putade något som kanske kunde vara en avancerade håruppsättnigar eller någon sorts specialvikning av sjalen. Vacker sminkade ögon med skarpt markerade ögonbryn och då och då ett par klarröda, högklackade skor skönjades under havet av det svarta böljande tyget. Att se exempel på dessa kvinnor saknades inte då London denna helg var välbesökt av många och stora sällskap.

Redan på flyget ner lade vi märke till ett gäng tjejer på möhippa. Den blivande bruden och hennes vänninor visar sig var Assyrier. Vi stötte senare på sällskapet, lätt runda under fötterna, på en argentinsk restaurang, Gaucho, där vi dinerade efter Phantom of the Opera. På flyget hem diskuterade kvinnorna högt och ljudligt sina "andra" icke närvarnade vänninor, deras vanor och mer deras ovanor, deras svek, fester och bitterhet. Det var omöjligt att inte låta bli och lyssna. Kvinnorna var max 25 år och jag drog slutsats från deras konversation att ingen av dom arbetade. De tillbringade hela dagarna med varandra och andra kvinnor tills deras män kom hem framåt kvällen. Jag hörde aldrig de nämna något om kärlek och tillit, bara dyra bilar, ännu dyrare klänningar och påkostade utlandsresor. Men konstigt ändå att de fick åka iväg, bara tjejerna, på en sådan tripp till Lonondon utan förkläde..?

Phantom of the Opera var lika spektakulär som förra gången. Denna gång var dock fyllningen mer smakrik med Peter Jöback i rollen som The Phantom. Som grädde på moset var detta Jöbacks sista föreställning i den här rollen, så de svenska ovationerna var mäktiga.

Söndagen fyllde vi med shopping och strosande på Londons gator. Det pågående Paralympics färgade stan med Picadilly Circus Circus, där de avstängda gatorna trakterades av mer eller mindra våghalsiga akrobater i trapetser och svävande ballonger. Vi avslutade den solkyssta eftermiddagen med "tea for two", afternoon tea på Fortnum and Mason. De delikata små smörgåsarna, scones och cupcakesen sköljde vi ner med hett te ur silverkannor och ett litet glas mousserade rosévin.

Mätta och mycket nöjda med vår expresshelg tar vi tåget ut till Gatwick då de första dropparna regn tydligt lämnar spår på tågets fönsterrutor. Vi längtar redan tillbaka, men då tänker vi stanna fler dagar och utforska nya delar av staden och vidga våra vyer.